Att ha en kärlek
Att bo med någon man är kär i:
Jag tycker om att komma hem varje efter middag och veta att ikväll lagar vi mat ihop. Vi tänker ut en maträtt, vi går runt bland hyllor på hemköp och väljer varor, skär grönsaker, han konstaterar vilken stekpanna som är bäst och jag hmm:ar och ler. Ler åt att han tänker på sådant jag inte skulle komma på var viktigt.
Jag tycker om hur jag vet att tio över tre står han i dörren, säger hej och ber mig komma dit. Kramar mig så som bara han kan med och viskar att han saknat mig, så kollar han på mig. Han kollar med sina klarblå ögon på ett sätt som känns som han ser hela mig. Rakt in.
Jag tycker om att han får mig att lägga märke till små saker. Jag är ganska dålig på att lägga märke till vad andra har för godissmak till exempel. Hans är bilar. Så radar han upp dom i bilköer eller lägger dom i färghögar. Vita är godast har han lärt mig.
Jag tycker om hur jag vaknar på natten av att han lägger sig nära. En andedräkt i nacken, varma ben mot mina och hans stora hand i min. Att allt det kan kännas tryggt och hålla alla onda drömmar borta.
Jag tycker om hur han frågar "vill du göra det här med mig då? när vi pratar om att resa långa sträckor. Hur han inte vill komma i mellan mig och mina vänner och tycker att en långresa ska jag iallafall ta med Mikaela; det är viktigt!
Jag tycker om hur han uppmuntrar mig till alla mina intressen och allt jag tar mig för. Så som att träning är bådas största intresse och jag vet att han aldrig skulle stoppa mig från att göra det jag vill. Han skulle snarare vara den som tvingade mig när mitt eget mod svek mig. Det är fint. Kanske det finaste som finns.
Till sist är det det faktum att jag har ljugit. Jag tycker inte om det. Jag älskar varje sekund av dom här stunderna.
Jag tycker om att komma hem varje efter middag och veta att ikväll lagar vi mat ihop. Vi tänker ut en maträtt, vi går runt bland hyllor på hemköp och väljer varor, skär grönsaker, han konstaterar vilken stekpanna som är bäst och jag hmm:ar och ler. Ler åt att han tänker på sådant jag inte skulle komma på var viktigt.
Jag tycker om hur jag vet att tio över tre står han i dörren, säger hej och ber mig komma dit. Kramar mig så som bara han kan med och viskar att han saknat mig, så kollar han på mig. Han kollar med sina klarblå ögon på ett sätt som känns som han ser hela mig. Rakt in.
Jag tycker om att han får mig att lägga märke till små saker. Jag är ganska dålig på att lägga märke till vad andra har för godissmak till exempel. Hans är bilar. Så radar han upp dom i bilköer eller lägger dom i färghögar. Vita är godast har han lärt mig.
Jag tycker om hur jag vaknar på natten av att han lägger sig nära. En andedräkt i nacken, varma ben mot mina och hans stora hand i min. Att allt det kan kännas tryggt och hålla alla onda drömmar borta.
Jag tycker om hur han frågar "vill du göra det här med mig då? när vi pratar om att resa långa sträckor. Hur han inte vill komma i mellan mig och mina vänner och tycker att en långresa ska jag iallafall ta med Mikaela; det är viktigt!
Jag tycker om hur han uppmuntrar mig till alla mina intressen och allt jag tar mig för. Så som att träning är bådas största intresse och jag vet att han aldrig skulle stoppa mig från att göra det jag vill. Han skulle snarare vara den som tvingade mig när mitt eget mod svek mig. Det är fint. Kanske det finaste som finns.
Till sist är det det faktum att jag har ljugit. Jag tycker inte om det. Jag älskar varje sekund av dom här stunderna.
