.
Ibland undrar jag om det ska göra såhär ont.
Avundsjuka och acceptans
Fundera sa han, och precis den sekunden slog mitt huvud om från trött till klarvaken. Hjärnan malde på i fart samma som ett x2000 tåg och inget verkade kunna stoppa det. Två och en halv timmar senare slår klockan 02.15 och inte ens nu kan sömnen falla sig in.
Vi utbytte några ord om avundsjuka; vad det grundas i och vad man kan göra. Det finns två situationer sa han. En som är omöjlig att påverka och en som man kan påverka. Den man kan påverka handlar om val förklarade han, att man kan välja hur man beter sig lite. Som exempel kan man då säga att man kan välja att prata med sin partner istället för att prata med en helt okänd man eller kvinna under väldigt lång tid. Jo, det stämmer ju. Situationer förändras ju också med tanke på Hur man tilltalar någon eller Hur man rör någon.
Jag minns inte vad jag svarade och än mindre vad jag skulle fundera på. Det enda min hjärna maler på är varför jag känner en sorts skam när jag känner mig avundsjuk. Visserligen grundar det sig i känslor, att man värdesätter någon så högt och tycker om någon så mycket, men jag är rädd att det är fel att känna så.
Sen att jag inte alls tycker så när det gäller andra, hör inte riktigt till saken.
Jag brukar känna saker, sen börjar jag tänka, tänka tills att hjärtat värker eller glädjen infinner sig i hela kroppen. Men inte ikväll. Ikväll gjorde jag en resa till händelser för länge sedan. Fler frågeställningar än smärta blev utgången av det, men ledsen är jag inte.
Det är en glädje i sig att inte bli ledsen, för ledsen har jag varit så mycket. Kanske är det en gnutta fel att inte kunna släppa det som varit, men inte ska jag må dåligt över det. Avundsjuka är starkt på något vis, ett bevis på att bry sig om och vilja något.
Jag vet nu, att lyckan sitter inte i att ha något eller någon nära, utan att acceptera alla känslor i en situation.
Vi utbytte några ord om avundsjuka; vad det grundas i och vad man kan göra. Det finns två situationer sa han. En som är omöjlig att påverka och en som man kan påverka. Den man kan påverka handlar om val förklarade han, att man kan välja hur man beter sig lite. Som exempel kan man då säga att man kan välja att prata med sin partner istället för att prata med en helt okänd man eller kvinna under väldigt lång tid. Jo, det stämmer ju. Situationer förändras ju också med tanke på Hur man tilltalar någon eller Hur man rör någon.
Jag minns inte vad jag svarade och än mindre vad jag skulle fundera på. Det enda min hjärna maler på är varför jag känner en sorts skam när jag känner mig avundsjuk. Visserligen grundar det sig i känslor, att man värdesätter någon så högt och tycker om någon så mycket, men jag är rädd att det är fel att känna så.
Sen att jag inte alls tycker så när det gäller andra, hör inte riktigt till saken.
Jag brukar känna saker, sen börjar jag tänka, tänka tills att hjärtat värker eller glädjen infinner sig i hela kroppen. Men inte ikväll. Ikväll gjorde jag en resa till händelser för länge sedan. Fler frågeställningar än smärta blev utgången av det, men ledsen är jag inte.
Det är en glädje i sig att inte bli ledsen, för ledsen har jag varit så mycket. Kanske är det en gnutta fel att inte kunna släppa det som varit, men inte ska jag må dåligt över det. Avundsjuka är starkt på något vis, ett bevis på att bry sig om och vilja något.
Jag vet nu, att lyckan sitter inte i att ha något eller någon nära, utan att acceptera alla känslor i en situation.
Att känna lycka
Ibland frågar jag mig hur lycklig man får vara innan det inte är okej längre.Eller hur lycklig man får vara innan världen protesterar högljutt. Vi har ju lärt oss sedan barnsben att lycka kommer och går, korta perioder av ren och skör eufori för perioder av sorg och ilska. Jag väntar på det, livrädd samtidigt som jag vet vad som kommer efter, glädje och bättre tider.
Jag har en önskan som under många år varit nära till hands i mitt huvudet, den är att stoppa all tid för ett litet tag. Att få känna precis som jag känner nu. Uppleva sådant jag bara nu kan uppleva och känna att molnen under mina fötter är av den vitaste färgen som finns. För den känslan min kropp bär runt på är obeskrivlig. När solen kommer fram, 20 gradig luft lägger sig som en hinna över hela Sverige och man påminns om att bästa vänner är en närmre familj än man tror.
Igår brände jag hela min kropp efter en dag på bryggan med fina personer, pluggade med killen i trädgården på en filt och åt en somrig sallad till kvällsmat. Sånt litet får hela min kropp att darra lite, av lycka och av lugn!
Jag har en önskan som under många år varit nära till hands i mitt huvudet, den är att stoppa all tid för ett litet tag. Att få känna precis som jag känner nu. Uppleva sådant jag bara nu kan uppleva och känna att molnen under mina fötter är av den vitaste färgen som finns. För den känslan min kropp bär runt på är obeskrivlig. När solen kommer fram, 20 gradig luft lägger sig som en hinna över hela Sverige och man påminns om att bästa vänner är en närmre familj än man tror.
Igår brände jag hela min kropp efter en dag på bryggan med fina personer, pluggade med killen i trädgården på en filt och åt en somrig sallad till kvällsmat. Sånt litet får hela min kropp att darra lite, av lycka och av lugn!
Att känna eufori över små saker
Är lycklig. Är rädd och förvirrad.
En känslostorm som lägger sig och en annan som börjar. Hela livet är fullt med svängar, hav där det är storm och lugna vikar. Även om det är det som är det fina med livet så värker hjärtat på grund av det ändå. Man vill för ett tag att endast de lugna vågorna ska slå in mot havsbandet och stormar ska vara mil bort i en annan riktning. Sen att man inte kan bestämma hur livet ska te sig är en annan femma, men om man kunde så skulle just nu vara fritt från bekymmer och onda känslor i bröstet.
De kommer inte så ofta längre. De stormiga åren är förhoppningsvis över. Ni minns kanske, de ungdomsåren då man trodde att hela livet kretsade kring några få saker och bråk med en bästa vän skulle förstöra hela livet; och ja, jag var minnsan tvungen att flytta nu. De åren är borta. Man vet att man ligger i en hög och kramar varandra, gråter en liten mängd och säger att du är ta mig fan det bästa jag vet. Sen cyklar man över ön det snabbaste man kan för att komma med en färja och dricekr te till elva en vanlig torsdag fast alla ska upp vid sex.
Jag gillar det lugna livet. Vissa kanske säger att det är lite för förutspått, men jag kan inte rå för att älska mina fasta punkter.
Mina fina bästa vänner, min underbara familj och killen jag vet att kommer somna bredvid mig länge framöver.
Ni ger mig känslor av eufori, och alla andra onda ting känns helt plötsligt väldigt avlägsna.
En känslostorm som lägger sig och en annan som börjar. Hela livet är fullt med svängar, hav där det är storm och lugna vikar. Även om det är det som är det fina med livet så värker hjärtat på grund av det ändå. Man vill för ett tag att endast de lugna vågorna ska slå in mot havsbandet och stormar ska vara mil bort i en annan riktning. Sen att man inte kan bestämma hur livet ska te sig är en annan femma, men om man kunde så skulle just nu vara fritt från bekymmer och onda känslor i bröstet.
De kommer inte så ofta längre. De stormiga åren är förhoppningsvis över. Ni minns kanske, de ungdomsåren då man trodde att hela livet kretsade kring några få saker och bråk med en bästa vän skulle förstöra hela livet; och ja, jag var minnsan tvungen att flytta nu. De åren är borta. Man vet att man ligger i en hög och kramar varandra, gråter en liten mängd och säger att du är ta mig fan det bästa jag vet. Sen cyklar man över ön det snabbaste man kan för att komma med en färja och dricekr te till elva en vanlig torsdag fast alla ska upp vid sex.
Jag gillar det lugna livet. Vissa kanske säger att det är lite för förutspått, men jag kan inte rå för att älska mina fasta punkter.
Mina fina bästa vänner, min underbara familj och killen jag vet att kommer somna bredvid mig länge framöver.
Ni ger mig känslor av eufori, och alla andra onda ting känns helt plötsligt väldigt avlägsna.
