Att känna eufori över små saker
Är lycklig. Är rädd och förvirrad.
En känslostorm som lägger sig och en annan som börjar. Hela livet är fullt med svängar, hav där det är storm och lugna vikar. Även om det är det som är det fina med livet så värker hjärtat på grund av det ändå. Man vill för ett tag att endast de lugna vågorna ska slå in mot havsbandet och stormar ska vara mil bort i en annan riktning. Sen att man inte kan bestämma hur livet ska te sig är en annan femma, men om man kunde så skulle just nu vara fritt från bekymmer och onda känslor i bröstet.
De kommer inte så ofta längre. De stormiga åren är förhoppningsvis över. Ni minns kanske, de ungdomsåren då man trodde att hela livet kretsade kring några få saker och bråk med en bästa vän skulle förstöra hela livet; och ja, jag var minnsan tvungen att flytta nu. De åren är borta. Man vet att man ligger i en hög och kramar varandra, gråter en liten mängd och säger att du är ta mig fan det bästa jag vet. Sen cyklar man över ön det snabbaste man kan för att komma med en färja och dricekr te till elva en vanlig torsdag fast alla ska upp vid sex.
Jag gillar det lugna livet. Vissa kanske säger att det är lite för förutspått, men jag kan inte rå för att älska mina fasta punkter.
Mina fina bästa vänner, min underbara familj och killen jag vet att kommer somna bredvid mig länge framöver.
Ni ger mig känslor av eufori, och alla andra onda ting känns helt plötsligt väldigt avlägsna.
En känslostorm som lägger sig och en annan som börjar. Hela livet är fullt med svängar, hav där det är storm och lugna vikar. Även om det är det som är det fina med livet så värker hjärtat på grund av det ändå. Man vill för ett tag att endast de lugna vågorna ska slå in mot havsbandet och stormar ska vara mil bort i en annan riktning. Sen att man inte kan bestämma hur livet ska te sig är en annan femma, men om man kunde så skulle just nu vara fritt från bekymmer och onda känslor i bröstet.
De kommer inte så ofta längre. De stormiga åren är förhoppningsvis över. Ni minns kanske, de ungdomsåren då man trodde att hela livet kretsade kring några få saker och bråk med en bästa vän skulle förstöra hela livet; och ja, jag var minnsan tvungen att flytta nu. De åren är borta. Man vet att man ligger i en hög och kramar varandra, gråter en liten mängd och säger att du är ta mig fan det bästa jag vet. Sen cyklar man över ön det snabbaste man kan för att komma med en färja och dricekr te till elva en vanlig torsdag fast alla ska upp vid sex.
Jag gillar det lugna livet. Vissa kanske säger att det är lite för förutspått, men jag kan inte rå för att älska mina fasta punkter.
Mina fina bästa vänner, min underbara familj och killen jag vet att kommer somna bredvid mig länge framöver.
Ni ger mig känslor av eufori, och alla andra onda ting känns helt plötsligt väldigt avlägsna.
Kommentarer
Trackback
