19/6

Har haft jordens slöaste dag - blev uppdragen ur sängen för en fika i hamnen runt fyra, innan det hade vi endast lagat mat och kollat serier på datorn. Peppar peace and love och tar igen förlorad sömn alldeles utrmärkt enligt mig!

Drömmer tillbaka till sena kvällar med god mat och tidiga eftermiddagar med vin och musik! Kan inte sätta ord på resan ännu.



18/6

En vecka på Kreta och jag har ungefär aldrig varit lyckligare!
En HEL vecka med min bästa Mikaela rätt bland sol, bad och några steg på dansgolvet sent om nätterna. Vill tillbaka så det känns i hela kroppen, ändå är det alltid skönt att vara hemma bland fina människor och andra saker att se fram emot!




3/6

Fan vad sårbar man kan vara.
Känslig. Orolig.

Så svårt att sätta ord på känslor man vet inte är riktiga.
Vissa dagar är sånna.
Svåra att ta sig igenom. Osäkerhet. En känsla av att inte räcka till.

Samtidigt vet man att det inte alls stämmer.
Att allt man intalar sig är verklighet.
Många jag känner är bra på att hitta på senarion i huvudet som inte stämmer.
Vi början tro på vår påhittade sanning.
Idag är en sån dag.

Ett framsteg är att jag iallafall kan skilja på det och den riktiga sanningen.

Det är så mycket enklare att ta avstånd.
Ta allting oseriöst för att skydda hjärtat och hjärnan.
För tar man aldrig saker seriöst, blir man inte sårad och blir man inte sårad har man alltid kul.

Sedan att livet inte går framåt om man inte tillåter sig själv att må dåligt, hör inte till saken till.
Inte jsut nu.

Jag vet också.
Att om man inte släpper spärrar får man ingenting.
Man kan inte kämpa när man har tankar som säger motsatsen.

Jag talar ofta om frihet.
Jag vill ha frihet. Vill känna frihet.
Men samtidigt kan man inte vara fri när man bygger upp murar.

25/7

Jag vill skriva. Men jag kan inte.
Jag vet ju att jag skriver när jag är redo.
När jag vågar.

Men det känns så mycket där inne.

~1/6-12

1/6

Kärlek.

Känslan som alla försöker sätta ord på men ingen riktigt har lyckats.
Kanske för att man inte kan förklara den.
Jag är rädd att skriva om det.
Känslan är så enorm.
Som om något växer inom en och likt universum inte har ett slut.
Som börjar som en liten obetydellsefull, oskyldig del
och blir till hela världen.

Jag minns första gången de där fjärilarna tog över hela magen och huvudet nästan snurrade lite.
Som att en hel människa tagit sig in i en annan kropp och bosatt sig där.
Det var så främmande och man var så naiv.
Så blåögd i tron om att ingen skulle såra en på det viset.
Ovetskapen om hur ont hjärtat kan göra.

Men vetskapen.
Man ligger i fosterställning timmar i sträck
Kollar på händer han en gång höll
Lyssnar på låtar som skriker hans namn
Skriker ut hjärtesorgen i kudden i hopp om att smärtan ska försvinna.
Det gör den inte. Hur mycket rösten än försvinner.

Man säger aldrig mer.
Stänger av och försvinner.

Säger till alla att man är okej.
Dansar som förr, pratar som förr, skrattar som förr.
Men alltid alltid alltid kommer tårarna
man ligger ensam i världens största säng och ingen finns nära att torka tårar.
Sen dansar man igen, pratar igen och skrattar igen.

Sen, helt plötsligt, innan man själv förstått
så mår man bra.
Man skrattar öppenhjärtligt.
Så mycket att man inte kan stå upp, tårarna kommer och magen värker.
Man kan kolla på människor och känna lycka. Kärlek.
En annan slags kärlek.

2/6

Så jävla svårt att inte vara rädd ibland.

Jag är nog en väldigt sårbar människa. Så enkel att göra glad och så enkel att göra ledsen. Så enkel att skada om man säger rätt ord. Så enkel att göra till världens lyckligaste.

Men min värld ska vara så.

Jag satsar ofta ganska lågt, men chansar desto högre. För jag vet att man inte får något om man inte tar det och kämpar för det.

Nu kämpar jag. Nu kämpar jag fan i mig. För det känns i hjärtat och det känns i hjärnan och om man inte släpper in ibland så flyger man inte heller.

Mår så himla bra. Har kontroll igen.
Och det finnaste var när en av mina dansvänners mamma säger "Det är skönt att du är tillbaka, du är så glad, du har varit så ledsen ett tag nu. Man har saknat det här!" Det värmde så otroligt mycket.

För så känner jag med!

1/6

Ikväll ska jag äta gottie med Clara i ett tomt hus. Vi ska se små töntiga och checka filmer och prata tills det blir sent. Sånt vi är bra på med andra ord! Hoppas ni har världens finaste fredag.





1/6

Den stressigaste studentdagen är över. Den dagen man ska gå till alla 20 personer och kramas, äta för att vara trevlig och sen gå vidare. Trotts allt var dagen rakt igenom så himla bra med så galet mycket lycka!

Mötte ialladall upp pinglan nedan för att äta epresso house frukost och kolla på en hög fina killar! Orkar inte riktigt med att alla är så stiliga! 






RSS 2.0