Att känna lycka

Ibland frågar jag mig hur lycklig man får vara innan det inte är okej längre.Eller hur lycklig man får vara innan världen protesterar högljutt. Vi har ju lärt oss sedan barnsben att lycka kommer och går, korta perioder av ren och skör eufori för perioder av sorg och ilska. Jag väntar på det, livrädd samtidigt som jag vet vad som kommer efter, glädje och bättre tider.

Jag har en önskan som under många år varit nära till hands i mitt huvudet, den är att stoppa all tid för ett litet tag. Att få känna precis som jag känner nu. Uppleva sådant jag bara nu kan uppleva och känna att molnen under mina fötter är av den vitaste färgen som finns. För den känslan min kropp bär runt på är obeskrivlig. När solen kommer fram, 20 gradig luft lägger sig som en hinna över hela Sverige och man påminns om att bästa vänner är en närmre familj än man tror.

Igår brände jag hela min kropp efter en dag på bryggan med fina personer, pluggade med killen i trädgården på en filt och åt en somrig sallad till kvällsmat. Sånt litet får hela min kropp att darra lite, av lycka och av lugn!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0