Att tre år snart är över

Så nära och så långt bort. Rädd att livet ska komma för nära inpå.
Verkligheten som skär, som inte går att släppa. Den som skriker, sparkar och sen viljan att vilja kämpa hårdare.

Den jävla viljan som alltid säger åt mig att fortsätta på den kringliga väg som livet är och har varit under tre gymnasieår. Det är kanske nu allt ska ha fallit på plats men jag har bara kommit längre ifrån allt det där. Så bakom studentmössor, champagne glas och glada rop så finns friheten. Någonstans ligger en oro i tre år. Det finns så mycket ångest, rädsla och krossade hjärtan på vägen till en mössa i luften och champagne som ringlar ned i strupen. Från början till slut finns allt i en enda klump där glädje varvas med allt annat. De ögonblicken vi lever på för veckan. För månaden eller om så bara för minuten.

Jag avslutar mina tre år som jag började dem. Det vet jag.

Kanske bara med lite mer styrka, lite mer förståelse och ganska mycket mer spärrar som släpper. För varför ska en dåtid påverka en framtid när målet är så himla självklart?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0